Arbetsgruppen ÅSK22
Återträff 2012 årgång 1981/82 - 30 år sedan GU, U-båten , Polenkrisen och MUCK! | En tillbakablick!
Idén föds
Vid KJ-dagen 2009 var vi 4-5 gubbar, som inspirerade av Leif Ecka Erikssons helt riktiga konstaterande om att ”årskullsledet var tämligen tunt”, bestämde oss för att 2012 skulle bli ett år att minnas för vår årskull. Vi ”la an i målet” och beslutade redan då där i höstsolen att vi skulle vara den till numerären största årgång KJ som någonsin ställt upp på markaplan på Korsö sedan veteranföreningen bildades 1992 (Jubileet 50 år undantaget). Vi insåg senare också att inte nog med att vårt gäng skulle passera milstenen 30 år, KJV skulle samma år ta sig förbi 20 år sedan det konstituerande klubbslaget för föreningens bildande, vilket ytterligare ökade förhoppningarna om att kunna ”återinkalla mannarna” i stor skala.
Nöjda med detta handslag åkte vi sedan hem var och en till sitt och påbörjade ”den 3-åriga uppladdningen”. Som bakgrund kan också nämnas att årgång 1981/82 lyckats samla rätt mycket gubbar till återträffar genom åren. 2:a plutons redan legendariska middag på Vaxholms Hotell 2 november 1991 (på dagen 10 år efter GB inryckning!), PB:s återträffar -92,- 02, -07 samt att flera naturligtvis träffades vid 50-års jubileumet 2006 kan nämnas som exempel. Styrkta av detta satte vi målet till att få ihop minst 50 man till uppställningen på lördagen 2012. Vid KJ-dagen 2011 träffades några av oss igen och vi konstaterade, i sedvanligt finväder på däcket vid återtransporten till Stavsnäs på söndagen, att nu var det dags att inleda skarpt arbete med att leta rätt på alla kamrater ute i ”terränglådan”.
Planeringen tar fart
Arbetet inleddes med ett arbetsmöte i oktober 2011 förlagt till O’Learys, Centralen Stockholm. Gårdfeldt, Boysen, Malmborg och undertecknad tog ”första spadtaget”,” riktkarlar” utsåg för respektive pluton med uppdraget att via moderniserad ”fältapa” ringa in gubbar ur egen enhet, vi diskuterade och förädlade också ett preliminärt programförslag. Sedan KJ-dagen 2009 var Jonsson redan i täten för 3:e pluton och på träffen 2011 hade vi det stora nöjet att återse en av våra C KJ Komp. Mj. Birger Werner som då antagit utmaningen som ”Befälsambassadör” för KJV med uppdraget att få ut fler befäl på KJ-dagarna, vilket passade oss utmärkt. Birger blev naturligtvis då även första inbjudna befäl till vår återträff och han tackade glädjande nog ja på stående fot.
Vi satte även upp en website som kommunikations- och informationskanal för att sprida vad som nu var på gång.
Arbetsmöte två hölls i mars månad i Jämtländsk fjälluft, undertecknad hade tillsammans med Malmborg det stora nöjet att besöka Gårdfeldts härbre med tillhörande källarplacerad Bodega med bastu, vilken tillsammans med stärkande skoterturer ytterligare spädde på kreativiteten. Fler telefonanrop till gamla jägarbröder kom till stånd, tyvärr dock med begränsat utfall och nåbarhet. Men som sagt fjälluft, förplägnad och allt i övrigt var de inget som helst fel på, Hammarberg hade även nöjet att stifta bekantskap med det jämtländska fenomenet ”pissekälkar”, han lyckades faktiskt t.o.m. att tillverka ett par som tilldelades husbonden innan hemfärden söderut.
I maj kontaktade vi fastighetschefen Fredrik Brehmer på Vasallen, numera förvaltare av det vi känner som KA1 men som nu kallas Rindö Hamn, ett namn som dock inte fullt ut är förankrat bland de närboende på Rindö kan tilläggas. Fredrik ställde sig omedelbart mycket positiv till ett besök av årskullen och lovade att ställa upp med lokaler för föredragning samt guidad rundvandring på området, motprestationen var att vi besökte några av de fantastiska boendeobjekt som numera finns på området, mer om dessa senare.
Intresseanmälningarna strömmar in och transporter säkras
Nu var vi framme i juni månad och antalet inkomna intresseanmälningar började ta fart på allvar. Jonsson på 3:e hade efter en trög start åstadkommit en formidabel spurt och passerade 2:a pluton och närmade sig full pluton, nästan 30 man. Vi toppade med 65 namngivna intresserade inklusive 4-5 befäl och stärkta av detta påbörjade vi upphandling av transporttjänster och förplägnad med en kalkyl baserad på 50 gubbar, målet var inom räckhåll! Eftersom årskullsdagen var fredagen innan KJ-dagshelgen bedömde vi att ca 15 kamrater skull falla ifrån pga. ”motsträvig chef på jobbet med bakgrund inom cykelskyttebataljon”, indragen permission av hustrun och varianter av detta. Med en grupp på 50 man tog vi in anbud på buss (Stlm-KA1), båt (Rindö- Korsö-Sandhamn-Korsö) och ärtsoppa till fredagslunch och landade på en dryg femhundring per gubbe.
Nämnas kan att vi från början hade idén att åka 200-båt men hör och häpna följande: En civil registrerad 200-båt (det finns ett fåtal kvar) är godkänd att transportera 12 st! personer med ”lätt handbagage”. Jämför detta med 40 stridsutrustade jägare med tross, båtbesättning, plutonsmaterial, understödsvapen inkl. alla ammunition… och båten flöt ju i alla fall! Sjöfartsverkets riktlinjer måste anses häpnadsväckande för att använda en mer diplomatisk formulering än ”hål i hövve”.
Dagen D rycker närmare
Så infann sig september och den efterlängtade helgen var endast 2 veckor bort och jag kan inte undanhålla er lite av vad som hände under perioden ”K-14 dagar”. Eftersom 65 föranmälda intresserade fallit till under 30 ”fullvärdiga betalande deltagare” fick Malmborg, Gårdfeldt, Jonsson och undertecknad övergå till ”ständig passning” på mailen och telefonerna. Vid civil projektledning har skribenten för vana att upprätta ett styrdokument, vanligen kallat projektplan, samt förankra denna bland intressenterna. Det är bara att erkänna att här hade vi i stället kört med ”tummen i vädret och ett dj… la glatt humör” vilket t.ex. gjorde att riskanalysen tagits med en klackspark d.v.s. inte genomförts alls. Skulle evenemanget gå i stöpet? Transporter behöva avbeställas? Programmet läggas om?
Med spänning följdes saldos utveckling på kontot för anmälningsavgiften parallellt med att nya kalkyler ständigt levererades från ”stabstältet”. Påminnare om betalning gick ut via SMS, mail, telefoner och övrigt som stod till buds, någon fick t.o.m. besök av ordonnans. Hade vi så gruvligt underskattat antalet” motsträviga chefer som lumpat på cykelskyttebataljon” där ute? Men återbuden bestod även av ”onda knän”, företagsfussioner och egna verksamheter som inte kunde lämnas utan tillsyn. Med mindre än 48 timmar till K hade vi 37 + 2 betalningar bokförda och beslutade att genomföra fullt program. Kalkyldifferens fick lösas jägarmässigt, till det återkommer vi också. Nu var förberedelserna över, tid att gå i fält!
KJ-dag 1 fredag tar sin början – mot KA1
Det var ett glatt gäng som samlades under specialbeställd skylt ”Kustjägarnas jubileum” på Cityterminalen i Stockholm fredagen den 14 september. Mannarna droppade in från rikets alla hörn och vi hade nöjet att även hälsa Birger Werner, Karlskrona välkommen ombord på bussen som skulle ta oss till Rindö/KA1. I Täby gjorde bussen ”kajstuds” och A-dyk Ahlin, Bragd samt allas vår Leif Ecka Eriksson anslöt till sällskapet. Kamratligt mingel och hög stämning i bussen redan från starten, det är fantastiskt att se hur snacket drar i gång i ett sådant här gäng fast det ligger decennier emellan sen senaste mötet för många, en härlig anda du aldrig kan skapa i ett ”civilt gäng” hur många Kick-Off’er du än genomför för att bygga broar. Ecka Eriksson bjöd på lite militärhistoria under passagen förbi Vaxholms fästning och väl framme på Rindö/KA1 mötte Fredrik Brehmer upp, hälsade oss välkomna och anvisade den ”nya” matsalen (numera dock tomställd) som bas för besöket. Där startade programmet upp med intressanta föredragningar av i tur och ordning en av våra andra C KJ Komp Hans-Jochen Seifert, Ecka Eriksson samt vår egen PB/Befälselev Mikael Åkerström, då 85 Åkerström nu Öv. Åkerström och chef för Göteborgs Garnison, sannerligen en imponerande militär karriär.
Efter föredragningar vidtog rundvandring på området under ledning av nämnde Fredrik, ner via biografen, minörhamnen (numera fylld med inte allt för billiga båtar av Yacht karaktär istället för MUL:or, patrull- och 200-båtar), förbi vattenhall, markan och upp till kasern 3 som tidigare nämnts numera är ombyggd till borätter i flermiljonklassen. Vi besökte ett par av dessa mycket smakfullt inredda lägenheter, av kassbat och den haschdoftande inomhusluften fanns naturligtvis inget kvar. Även Brandstationen var under ombyggnation och i den skulle nio stycken lägenheter färdigställas med imponerande takhöjd. På sikt skall alla kaserner byggas om och området innehålla ca 450 lägenheter men då pratar vi på tjugo års sikt.
Efter visningen var vi några stycken som fångade tillfället att åter ta oss genom tunnel upp till KJ-kasern 2, Fredrik hade dessutom vänligenheten att låsa upp den samma ur ”den långa dvalan” och några mannar fick möjligheten att åter andas ”beväringsdoft och trampa på plan 2”. Kasernen är tomställd men i övrigt intakt sedan 1982 och jag kan garantera, luktminnet återskapade en del övriga minnen! Återsamlade i matsalen intog vi ärtsoppa och punschknapp som den militära traditionen påkallar, vi tackade Fredrik Brehmer för gästfriheten, beordrade sedan packning på och tog oss ner till Genadjärbryggan för avtransport till Korsö.
Båtmingel och angöring Korsö
Vid 14-tiden lämnade vi Rindö/KA1 bakom oss i chartrad båt M/S Tärnan med egen skärgårdsbar vilket bidrog till att höja stämningen ytterligare. Vi hade fantastisk tur med vädret, styv kuling och hällande regn d.v.s. perfekt jägarväder vilket gjorde sjöturen ståndsmässig. Mera mingel och glada lumparminnen utbyttes och trafiken till baren var ”frekvent och jämn”. 2,5 tim sjötransport gick fort med dessa förutsättningar och vi satta foten på betongbryggan på Korsö väl innan kl 17 hundra. Efter inkvartering på plan 2 i ”storstugan” närmast markaplan och mera plutonsvis mingel samt omriggning till lämpligt yttre för kvällens kamratmiddag på Sandhamn, bar det av till matsalen för ytterligare föredragning samt filmvisning. Birger Werner bjöd på en mycket personlig och uppskattad dragning om sin militära karriär från ”Från vpl signalist till Kustjägarkompanichef och lite om tiden därefter”. Ecka Eriksson berättade sedan med sedvanlig medryckande inlevelse hur situationen var på stränderna runt U-137 i oktober 1981 som introduktion till den mycket intressanta filmen ”YTSPÄNNING – U 137”, en film som beskriver ubåtsincidenten med perspektiv inifrån och medverkan av flera makthavare som deltog i och påverkade händelseutvecklingen, även Ecka och Hans-Jochen medverkar i filmen. Mycket sevärd, har visats på Marinmuset i Karlskrona under sommaren 2012.
Sandhamn – ett kärt återseende!
På kvällen var det så dags för de som de flesta nog ändå rankat som fredagens höjdpunkt – kamratmiddag på Sandhamns Värdshus. Strax före 19-hundra satte M/S Tärnan bogen i ångbåtsbryggan i Sandhamn och efter den korta promenaden förbi den klassiska Dykarbaren var runt 40 gamla kustjägare årgång 1981/82, inklusive ett antal befälskamrater, uppsuttna för en 3-rättersmiddag på Värdshuset. Och vilken middag det blev!!… om denna kunde en separat artikel skrivas! Ecka Eriksson satte omedelbart tonen för sången och flera bröder tog vid i allt från klassiska Taubetolkningar till vällagrade ”sång eller språng” melodier med försångare. Talen avlöste varandra i strid ström och stämning var näst intill magisk. Ett antal kamrater omnämndes för insatser som gjorde kvällen möjlig och flera sånger följde. En mycket, mycket lyckad och minnesvärd middagskväll genomförd med stil och profil, med ”klacken i backen och blicken i nacken” och med en fantastisk kamratlig och uppsluppen stämning där alla bidrog. Har löstes också den uppkomna kalkyldifferensen för upphandlade transporter, en basker vandrade runt middagsborden med uppmaningen att ilägga det varje enskild man kunde avvara med löfte om att ett ev. överskott skulle tillfalla KJV. Kamrer Gårdfeldt kunde förnöjsamt senare under kommande lördag meddela att kassabristen var avhjälpt fullt ut, stort! Som avrundning intogs någon ytterligare öl på Värdshusbaren innan Tärnan vände åter till Korsö vid 23-hundra. Några vältränade bröder anmälde att de gick över i ”gå på marsch” och vek av in på Dykarbaren för enskild överläggning vilket också innebar eget ansvar för hemtransport och båsgång.
Avrundning och tapto
Naturligtvis kunde ingen båsa direkt på en sådan här upplevelse utan ”gradvis adrenalinsänk” genomfördes i mindre grupper i och runt förläggningen och på Markan på Korsö. Dagen och kvällen summerades, ytterligare GU-minnen sammanställdes och korrigerades. En kul grej att notera är just detta att olika personer bär på olika minnen av t.ex. delar av en övning eller en händelse och att man tillsammans kan lägga ”hela pusslet ” vilket ofta mynnar ut i ”Å f..n, var det så det var! och mera garv.
Jag kan intyga att det var ett mycket nöjt gäng gamla kustjägare som knoppade in denna natt mot lördagen, för vissa blev det som vanligt gryning innan taptot gick. Lördagen som sedan kom innebar att årskullen gick upp i det ordinarie programmet för KJ-dagarna 2012, en lördag som helt traditionsenligt bjöd på en riktig ”indiansommar med blåkupa” för att citera Malmborg i hans förnämligt nedtecknade sammanfattning av helgen, d.v.s. strålande sol och klarblå himmel. Om den sedvanligt trevliga och stärkande KJV-lördagen kan en separat artikel skrivas men det hoppas jag någon annan gör i år. Jag måste ju dock ändå redovisa det antal som till slut ställde upp bakom årskullsskylt 1981-82 på lördagseftermiddagen, 34 st blev det officiella antalet KJ-gubbar som avlämnades till KJV ordförande Göran Hagberg. Vi tappade några mannar från kamratmiddagen som inte hade ”full helgpermis”. Birger Werner hade möjlighet att ställa sig bakom 13 st olika årgångsskyltar (KustJS 1970-83), vi tackar dig extra för att du valde vår skylt och förstärkte oss detta år!
Vi kan inte annat än uppmana och rekommendera er alla KJ-bröder av andra årskullar, tag chansen när den finns, dra ihop ert gamla gäng och gör något extra minnesvärt ihop! Lägg dagen tillsammans med KJV’s KJ-dagar i september och vi lovar – ni får en kanonhelg att minnas långt in i framtiden!
En höjdare från utbildningsåret 1981/82:
Vid övning omfattande ”våldsam landstigning med gummibåt”, som del av en uppvisning för internationella militära gäster, var nog farten väl hög varför gummibåt med motor i mitten av en formation av 3 gummin for över en mjukt rundad klippa, upp i en gräsbeklädd del av aktuell ö och stannade mot en tall… Mj. Werner utropar då på sin klingande Blekingska… ” -Va fan grrabbar! Det är ingen djävla jordfrräs!”